Pärligt, pärligt
En dag stod den där på uppfarten, en lastpall med fyra miljoner plastpärlor. Johan Karlgren hade tagit ett beslut, han skulle lägga pärlplattor på heltid, som sitt yrke.
För att förstå varför en egenföretagare och småbarnspappa i Motala gör ett sådant drastiskt karriärsdrag måste vi backa kassettbandet till den dagen han var nio–tio år och fick ett Nintendo-tv-spel.
– Den dagen spelade jag Ice Climber tio timmar i sträck och fick en blodblåsa på tummen lika stor som handkontrollens A-knapp, säger Johan.
Han var fast och fascinationen för tv-spel höll i sig. Han samlade på sig fler konsoler och spel under åren. Inte minst uppskattade han estetiken i de tidiga spelen där figurer och miljöer var lite yxigt uppbyggda punkt för punkt, eller pixel för pixel. Men vänta, tänkte Johan, det här påminner ju om något – pärlplattor där du bygger upp motivet pärla för pärla.
– När jag och min första dotter Zelda – döpt efter tv-spelet Zelda – började lägga pärlplattor som alla föräldrar gör med sina barn upptäckte jag hur väl spelestetiken gifte sig med pärlplattans, förklarar Johan.
DEN TIDIGARE eventbolagsägaren och dottern började pärla figurerna ur i dag klassiska spel som Zelda, Donkey Kong och Super Mario. Där många föräldrar finner fingerofärdig frustration i de pillrigt små pärlorna, märkte Johan vilken lugnande effekt pärlandet hade på honom.
– Pärlandet blir som terapi för mig, jag märker hur hjärnan slappnar av fysiskt när jag lägger pärlorna. Det är verkligen en lyx att få terapi av sitt arbete.
Han märkte också hur uppskattade deras verk var.
– När jag arrangerade en marknad i Motala testade jag och dottern att sälja figurerna och de sålde som smör.
JOHAN STARTADE ett konto på Instagram och lade upp bilder på figurerna. Över en natt hade kontot @pappasparlor fått 500 följare. I dag är siffran 148 000!
Han byggde om ett av uthusen på tomten till en studio och lade en be - ställning på de fyra miljoner pärlorna. Nu jäklar skulle det pärlas! Fram växte bilder ur tv-spel men även ur filmer, tv-serier, konst- och musikvärlden. Det kan vara Jack Nicholson i slutscenen i ”The Shining”, Kristian Luuk och Fredrik Lindström i ”På Spåret”, Johans tolkning av Munchs ”Skriet”, Zlatan eller tjocka morfar som läser tidningen under Kalles klätterträd i barn-tvserien som hette just så. Kort sagt allt Johan och andra 70-talister vuxit upp med. Johan använder en pincett när han lägger de små pärlorna (tips till andra föräldrar!) och sedan ett strykjärn för att på traditionellt pysselvis smälta bilden. Helst ska strykjärnet vara från 1960–70-talet eftersom de är platta och blanka undertill, jämfört med dagens. Strykjärnen hittar Johan på sina loppisturer, ett annat stort intresse.
Det tidigare eventbolaget omvandlades till ett pärlbolag och han betalar skatt och moms på allt.
– Jag är nog den enda i världen som arbetar med det här.
UTÖVER ATT HAN säljer via sin webbshop är Johan representerad av tre gallerier, ett i Taipei, ett i Paris och ett i New York.
– Tidigare kallade jag mig för lekfarbror eller bara pappa utan riktigt jobb. Gallerierna ville dock att jag skulle kalla mig konstnär, så sedan några år tillbaka kallar jag mig det, säger Johan och nämner i förbifarten vad hans verk kan kosta:
– 50 000 kronor. Styck.
Johan verkar också som gatukonstnär och gör installationer, oftast med sina pärlfigurer, och har varit i olika städer i Europa och Sverige. Bara i hemstaden Motala finns i dag över 500 olika verk utspridda över hela stan.
– Dilemmat i Motala är att ju mer priserna stigit för mina saker, desto snabbare försvinner de efter att jag har lagt upp en bild på dem i sociala medier. Nu gör jag så att jag fotar verket i Motala, men sen smyger jag upp det i en annan stad, för att de ska få ett längre liv, avslöjar Johan.
I DAG HAR Johan och hans fru fyra barn. De två äldsta har tröttnat på att pärla för länge sedan, medan de yngsta fortfarande kan skapa ihop med pappa. Men vad hade han själv sagt som barn om han fått reda på att allt tv-spelande en dag skulle vara källan till hans leverne, och att själva levernet var att lägga pärlplattor?
– Jag hade nog skrattat gott. Som tioåring hade jag kanske trott på det. Men mitt 18-åriga jag som helst bara ville åka skateboard hade nog haft svårare att tro det, både det där med att pärla och att jag skulle ha en familj!
Han säger att han blir lite fartblind ibland, men tar ändå framgången med ro och försöker att inte tänka så mycket utan bara pärla på. Vissa saker i karriären är dock ofattbara, som att hans tolkning av Vermeers ”Flicka med pärlörhänge” ingår i Mauritshuismuseet i Haag där originalet hänger.
– Att jag fått in en pärlplatta i den holländska kungliga samlingen är lite svårt att greppa.
TEXT: HENRIK EMILSON FOTO: JOHAN KARLGREN PRIVAT