SNART KLART FÖR START

Charles Leclercs hemstad är inte stor, knappt hälften så stor som stadsdelen Kungsholmen i Stockholm, och när han kör en rundtur tar det bara åtta–tio minuter. Om han inte sitter i den röda firmabilen. Då kan samma runda gå på en minut och tio sekunder.

Hans hemstad heter Monaco och är också hans hemland, världens näst minsta. Bara Vatikanstaten är mindre. Bilen som Charles kör i jobbet som Formel 1-förare är en Ferrari och en gång om året får han ta den där rundan på stadens gator när de förvandlats till en av världens mest kända racerbanor.

Charles Leclerc som kör Ferrari känner kanske banan bättre än alla andra. Monaco är hans hemstad.

INGET AV DE 23 andra loppen i årets Formel 1-VM har samma status som Monaco Grand Prix. Dels för att det första loppet kördes här redan 1929, dels på grund av själva banan. En bana som alltså bara existerar under några vårveckor varje år när hela stan vänds upp och ner.

Det bor 38 000 personer i Monaco. Under Grand Prix-helgen femdubblas det antalet.

Monacos Formel 1-bana är extremt krävande för förarna. Eftersom loppet körs på stadens gator saknas avåkningsytor, sådana som finns på vanliga banor. Här finns bara stålräcken, vilket innebär att minsta misstag från förarens sida kan resultera i en krasch. Räckena kom förresten på plats först 1969. Innan dess hade man nöjt sig med att inga personbilar stod parkerade längs banan. Bilarnas snitthastighet under Monacos Grand Prix är relativt låg beroende på att banan är trång, knixig och har stora höjdskillnader. Omkörningar är mycket svåra eftersom banan är så trång.

– Det finns bara ett sådant lopp, säger den franske före detta föraren René Arnoux – med elva starter och en pallplats i Monaco under bältet – i en tv-intervju.

DEN BERÖMDA tunneln är banans snabbaste parti och den enda tunneln i Formel 1.

– Tunneln är alltid skrämmande, för man kommer från dagsljus in i mörkret, berättar Charles Leclerce i en tv-dokumentär. Det tar ett ögonblick att ställa om, men det är ännu värre när man kör ut. Man blir bländad. Kör man i 280 kilometer i timmen hinner man rätt många meter innan ögonen har vant sig.

ATT ÄNDÅ LYSA upp tunneln på ett så optimalt sätt som möjligt är en liten men viktig del av det enorma arbete som varje år läggs på att göra Monaco redo för tre dagars Formel 1-cirkus. Det ställs samma höga krav på stadens bana när det gäller säkerhet, teknik och standard som på de permanenta banor i andra länder som också ingår i Formel 1-VM. De rigorösa förberedelserna börjar tre månader före loppet. Läktare, depå, de tävlande stallens kontor, tvstudior och andra nödvändiga lokaler byggs upp av hundratals moduler som under resten av året står uppställda på andra sidan gränsen, i Frankrike. Det finns helt enkelt ingen yta i Monaco som är stor nog att förvara dem på. En labyrint av tillfälliga gångbroar och passager byggs upp så att Monacobor och turister ska kunna ta sig fram så obehindrat som möjligt.

Brunnslocken i gatorna som banan utgörs av svetsas fast. De väger 30–40 kilo, men kan lyftas upp av luftsuget som uppstår när en Formel 1-bil kör över i hög fart. En tredjedel av banan asfalteras om varje år. När allt är klart inför racet cyklar de högsta ansvariga från arrangören Automobile Club de Monaco runt banan för att säkerställa att absolut ingenting har missats.

DEN SISTA HELGEN i maj kommer allt att vara på plats. Då avgörs årets upplaga av Monacos Grand Prix och Charles Leclerc kan återigen ta turen runt stan i sin röda Ferrari – och hoppas att han kommer att göra det snabbare än någon annan.

TEXT: MARTIN ENGQVIST FOTO: TT-BILD, WIKIMEDIA COMMONS