Nostalgitripp i skala 1:43

Det är februari 1962 och en ensam pojke stiger av tåget från Karlstad som precis stannat i Stockholm. Men centralstationen är bara ett delmål, åttaåringen har något större i sikte – Bilsalongen på Sankt Eriksmässan.
– Den här resan hade nog inte mina barnbarn fått göra själva i dag. Men mina föräldrar var förstående och insåg att mina intresseområden i livet egentligen var begränsade till en enda sak – bilar. Men där var intresset snudd på maniskt. För andra barn kanske det handlar om dinosaurier, säger Claes Tingvall när han i dag ser tillbaka.
Hans äldre syster tog emot på stationen och släppte av honom vid mässan – som senare flyttades till Älvsjö – där han förväntansfullt klev in.

– Det var helt överväldigande! Det enda jag kände till dittills var bilåterförsäljarna i Karlstad som hade plats för en, möjligen två bilar, och här stod drygt 200. För mig var det fullkomligt gigantiskt.

PÅ SALONGEN VISADE Volvo upp sin nya Amazon kombi och inte mindre än tre Volvo P1800. Det året introducerades även Saab Sport, en sportvariant av den vanliga Saab 96. En annan nyhet var Renault 4 L – som kallades ”Skrytbilen” i reklamen – och kom att bli en stor succé i Sverige. Claes berättar att det fanns en liten terrängbana utanför mässan som besökare kunde testköra bilen i.

– Jag har aldrig varit så intresserad av exklusiva bilar, då har det varit roligare med dem som var menade som vanliga personbilar. Det fanns Ferrari och Rolls-Royce på mässan, men du fick aldrig komma nära dem. Speciellt inte om du var en åttaårig pojke.

En ny och framför allt större värld öppnades för Claes, och han berättar att han fortsatte med årliga resor till huvudstaden och besök hos olika bilhandlare.

– Det låg i korten att jag skulle kombinera de här maniska nördkunskaperna på detaljnivå med ett yrkesliv. Det visste jag redan när jag var 15 år. Jag skrev till olika forskare på området, jag skrev specialarbeten i skolan. Jag fick – efter att ha tjatat hål i huvudet på dem – en mycket tidig praktikplats på Trafiksäkerhetsverket, jag fick sommarjobb och sedan en tjänst där. Den resan började på mässan som åttaåring.

Det blev ett liv med bilar och trafik på Trafiksäkerhetsverket, Vägverket, som professor i trafiksäkerhet vid Chalmers tekniska högskola, som forskare vid Karolinska Institutet och som trafiksäkerhetsdirektör på Vägverket, samt införare av Nollvisionen, det långsiktiga målet att ingen ska dödas eller skadas allvarligt till följd av trafikolyckor i Sverige. Så vad gör då en bilnörd när han går i pension? Jo, återskapar den fantastiska tillställningen som startade allting. Men, hur får man egentligen en sådan idé?

– Jag kan säga exakt hur jag fick idén. Det var hos Utbyrallarna i Rättvik, ett gäng som har byggt upp hela staden som en modelljärnväg. De sa att modellen föreställer Rättvik midsommaren 1960, berättar Claes.

EFTER BESÖKET HOS rallarna for tankarna genom hans huvud: … ”jag ska återskapa februari 1962 i Stockholm i skala 1:43”. Han insåg ganska snabbt att han aldrig skulle komma överens med sin hustru om att förfoga över en yta på 6 x 1 meter i hemmet för att kunna återge hela mässhallen skalenligt. Istället har Claes byggt upp monter för monter och filmat varje bil samtidigt som han berättar lite om den. Har det här varit enkelt att genomföra? Nej, men roligt.

– Jag har varit på Kungliga biblioteket flera gånger och letat i dags- och biltidningar efter bilder så jag kunnat ställa upp allt rätt och få rätt modell och färg på bilarna, säger Claes och håller upp utställningskatalogen.

DE DRYGT 200 modellbilarna då, har de varit lätta att få tag i? Nej, inte det heller. Eller, ett rent helsicke i vissa fall då bilarna kanske bara har gjorts i cirka 1 000 exemplar och snabbt köpts upp av samlare. Claes gode vän Leif Tapper har en av landets största samlingar av modellbilar och var mycket behjälplig med utlåning.

– Men två–tre stycken av modellbilarna kunde jag inte hitta, som en liten Austin A40 Futura, den var hopplös att hitta i rätt årsmodell. Jag hittade en från ett annat år, men det är sådant som en konnässör ser, att den inte hade svart tak 1962.

Vartefter Claes har filmat modellbilarna – han filmar för att komma närmare och eftersom han tycker det blir en mer intressant betraktelse när det finns en rörelse med – har han lagt upp materialet på Instagram och sedan returnerat eller sålt bilarna vidare. Men den som tror att Claes Tingvall är klar med sin nostalgiska återblick har fel.

– Nu går jag 70 år tillbaka i tiden till året jag föddes, 1953, och presenterar en Volvomodell år för år fram till 2023. Den här gången kan jag vara lite friare i val av miljöer jag bygger upp och jobba mer med vinklar och bakgrunder. Favoriten bland Volvobilarna? Liksom många i min generation tycker jag att P1800 är stilikonen.

PROJEKTET ÄR FÖRSTÅS Claes egen minnesresa, men han har följare på Instagram som uppskattar intresset. En majoritet är kvinnor.

– Jag tror det är för att jag lägger allt på en bra och rolig nivå när jag presenterar bilarna. Bilkonnässörer och samlare går in på en mer detaljerad nördnivå. Som min vän biljournalisten Håkan Matson, han tycker att mina små filmer är det fånigaste han har sett – men han kan inte sluta titta. ●

TEXT: HENRIK EMILSON FOTO: KLAS SJÖBERG, PRIVATA