Paradisöar

Nationalparken Vallée de Mai på Praslin, den näst största ön på Seychellerna, har just öppnat. Jag är på plats för att vandra under de tidiga morgontimmarna – innan solen blir på tok för het. Vallée de Mai är uppsatt på FN:s världsarvslista, för sin mångfald och rika vegetation.

Det är här den berömda dubbelnötspalmen Coco de Mer finns i naturligt tillstånd. Palmen, vars nötter kan väga över 25 kilo och som kan bli närmare 30 meter hög, har blivit något av en symbol för Seychellerna. Vegetationen är tät och solljuset får verkligen leta sig ner genom blad- och grenverk där jag sakta rör mig längs stigen.

Ivriga geckoödlor rör sig ivrigt över stigen och jag får till och med en skymt av ”the Black Parrot” – den svarta papegojan – Seychellernas nationalfågel som trivs bland palmbladen.

Det är lätt att bli kvar länge i parken, men vid lunchtid fortsätter jag färden med cykel längs den lilla landsvägen mot Côte d’or och Les Lauriers Eco Hotel, ett stenkast från den kilometerlånga sandstranden.

Les Lauriers är min bas under vistelsen på ön Praslin, där jag valt att vistas några dagar för att vandra, cykla och dyka. Och njuta av maten förstås, för det seychelliska köket bjuder på en spännande mix av Afrika, Europa, Asien och Karibien. Här kryddar man gärna fisk, skaldjur och kyckling med curry, chili, vitlök och kokosmjölk.

SYBILLE OCH EDWIN Cardon har drivit hotellet i mer än 20 år. Det började med en enkel bed and breakfast med en handfull rum, som nu växt till ett 20-tal med arkitektur präglad av naturen på ön. Paret träffades genom dykningen, och driver även ett dykcenter nere vid stranden.

– Vi satsar även på maten, med mycket fisk och skaldjur på menyn, säger Edwin som är ute sex dagar i veckan med sin fiskebåt. Ett sätt att kunna erbjuda pinfärska råvaror till gästerna.

På kvällarna står han vid grillen, där svärdfisk, havsabborre, red snapper och sanktpersfisk samsas med jätteräkor och bläckfisk.

Tidigt nästa morgon följer jag med Edwin för ett magiskt dyk ute vid en av de mindre öarna, där vi har turen att få se både haj, muräna och papegojfisk. Plus en ståtlig stingrocka som vi respektfullt följer på avstånd i det turkosblåa havet. Seychellernas yttre öar bjuder på vidsträckta korallrev med rikt maritimt liv, även om klimatförändringarna fått flera av reven att må mindre bra under 2000-talet.

På vägen tillbaka gör vi ett stopp vid Curieuse Island, som en gång i tiden hyste en spetälskekoloni. På ön finns i dag ett forskningscenter där man framgångsrikt föder upp landsköldpaddor. Edwin tar mig även med på en kortare vandring för att studera sköldpaddorna på nära håll. De väldiga djuren rör sig fritt över ön och har med åren ökat till närmare 300.

VI HAR TUREN att få hälsa på Captain Morgan, den äldsta sköldpaddan på ön med sina 115 år. Han har tagit siesta under några tätt växande palmer en bra bit från stranden.

La Digue ligger nära, en kvartslång tur med båt från Praslin. I många guideböcker beskriven som den kanske vackraste och mest harmoniska av Seychellernas inre öar. La Digue är inte mer än drygt fem kilometer lång och tre kilometer som bredast – hyfsat lätt att täcka in under ett dagsbesök.

Här finns drygt 3 000 invånare, några få bilar och minst 3 000 cyklar, enligt Edward, som skjutsar mig till färjan.

Jag hyr en hoj i den lilla hamnen och ger mig i väg för att utforska öns paradisiska stränder. Ett självklart stopp är Anse Source D’argent,Seychellernas mest omskrivna strandremsa, med sällsamma granitklippor.

HÄR ÄR DET läge att ta den optimala strandbilden med mobilkameran, med klipporna som bakgrund. Under simturen i det kristallklara vattnet får jag efter en stund syn på två havssköldpaddor. De simmar nyfiket några meter ifrån mig, och sträcker då och då upp sina huvuden ovanför vattenytan för att andas.

Dags för sen lunch. Vid infarten till naturreservatet ligger Praslins bästa lunchkrog, enligt Edwin och Sybille. Lanbousir är ett enkelt skjul med rustika träbord under presenningar. Systrarna Sophia och Annique skapar i det minimala köket kryddiga kreolrätter som både ortsbor och turister mer än gärna köar till: mustiga köttgrytor och grillade fiskrätter till högst humana priser, och som smakar allra bäst tillsammans med iskall Seybrew, Seychellernas nationalöl.

HUVUDÖN MAHÉ blir en stilfull avrundning på öluffen. Här bor merparten av landets drygt 100 000 invånare. Huvudstaden Victoria är en av världens minsta med knappa 30 000 invånare.

Att besöka Sir Selwyn Clarke Market är ett måste. En stor myllrande matmarknad med grönsaker, fisk och kött – allt under ett och samma tak. Byggnaden är från 1840, med viktorianska drag. Jag passar även på att kolla miniatyrkopian av klocktornet Big Ben. En silvrig påminnelse om det brittiska arvet, och de äldsta kvarteren har fortfarande en klar kolonial känsla.

I Victoria finns även ett färgstarkt hindutempel. Många stadsbor har indiskt ursprung, och driver små affärer längs gator och gränder.

Men det som lockar mig allra mest med Mahé är nog Morne Seychellois National Park – ett magnifikt 30 kvadratkilometer stort naturskyddsområde med djungelkaraktär och bergstoppar på närmare tusen meter. Här finns mangroveträsk att paddla genom, flera tropiska trädgårdar och vandringsleder upp på hög höjd. Ännu ett paradis.