Slut i rutan

Den 4 september 1956 går startskottet för en ny era i svensk kultur. Radiotjänst inleder reguljära tv-sändningar över Stockholmsområdet. 1958, när fotbolls-VM arrangeras i Sverige, kommer den stora boomen. Tusentals apparater säljs varje dag.

Ganska snart inser Sveriges Radio, som företaget bytt namn till, att även barnen behöver förströelse. Redan 1956 hade BBC-serien om marionettdockan Andy Pandy börjat visas, och i december 1958 sänds det första rikstäckande barnprogrammet i Sverige – nämligen:

Humle och Dumle

Historien bakom den märkliga idén att skapa tv-karaktärer av målade upp- och nedvända ansikten, där enbart hakorna syns, är väl värd att berätta. Upphovsman till skafferiduon var tv-producenten Arne Arnbom, som under en konferens i Finland blev hembjuden till en finsk kollega. Frampå småtimmarna, efter kräftor och nubbe i generösa mängder, tog en rysk gäst ner en spegel från väggen, ritade en gubbe på hakan och spelade upp en scen via spegeln. Kalaskul, tyckte gästerna i allmänhet och Arne i synnerhet.

Spegeltricket kombinerat med inspiration från amerikanska tv-figuren Captain Kangaroo resulterade i den frejdlige Kapten Bäckdahl, spelad av distriktschefen för SR i Göteborg, Nils Dahlbeck, och hans skafferikamrater Humle och Dumle.

Björn Clarin spelade Humle och skrev all musik. Dumle, KG Larsson, stod för texterna. Kapten Bäckdahls korta besök i skafferiet bestod till stor del av improviserat prat om trädgårdsodling, mat (framför allt korv) och vardagliga saker. Och tittarna gillade vad de såg. Fram till 1990-talet producerades cirka 120 program.

Anita och Televinken

1964 klev en ny filur in i dumburken för att stanna i många år. Televinken var en marionettdocka som tv-hallåan Anita Lindman hade köpt i London. Hennes chefer hade bett henne börja göra halvtimmeslånga tv-program för barn och hon såg dockan som en perfekt co-pilot. Anitas kollega, driftteknikern Ola Lundberg, fick hålla i trådarna. Dockan döptes efter en namntävling till Televinken.

Tant Anita och Televinken var med i tv och radio i olika former ända fram till 1990-talet. På 1960-talet var de pionjärer med morgon-tv på julloven och 1971 startade ”Veckans tisdag”, en radioserie där Anita, Ola och Televinken fick sällskap av Thomas Funck som karaktären Grodan Boll. 1969 inleddes också ett långvarigt samarbete med Trafiksäkerhetsverket för Sveriges Radio, för att lära barn trafikvett. Många av trafikprogrammens sångtexter skrevs av Sveriges kanske mest kända barnsångsprofil, Gullan Bornemark.

John Blund

Under 1960–70-talen svepte en stark vänstervåg över Sverige. Barbie och Disney ratades av kulturetablissemanget och alla vi som var barn då räknade dagarna till den enda tidpunkt man kunde se Disneyfilmer på tv, det vill säga julafton klockan tre.

Sveriges Radio satsade i stället på sketcher med vuxna som betedde sig som ostyriga barn och animerade dockfilmer från öststaterna. John Blund introducerades med programmet ”Halvsju” 1971. Den lilla dockan med pipskägg, Sandmann, skapades i Västtyskland 1959 men grannlandet snodde konceptet och DDR-versionen visade sig trumfa originalet. Dockfilmerna, där John Blund kör runt i sin Trabant, åker i rymden och besöker andra ( främst socialistiska) stater, exporterades till flera länder, däribland Sverige.

”Halvsjus” programledare Lennart Swahn stod för berättarrösten och tillsammans med dockan presenterade han olika kortfilmer, bland annat om ett gulligt fantasidjur och en krokodil, som 1973 fick sin egen ”show”:

Drutten och krokodilen

Även Drutten och Gena hade sitt ursprung på andra sidan järnridån: i Sovjetunionen. 1966 publicerades barnboken ”Krokodilen Gena och hans vänner” som handlar om en zookrokodil som vill bygga ett Vänskapens hus för ensamma djur och möter Drutten. När ”Halvsju” förvandlades till ”Sveriges magasin” 1973 blev Drutten och Gena fysiska figurer i svensk tv. Sveriges Radio hade köpt in två handdockor från sovjetisk tv som fick flytta in i en bokhylla i Sveriges magasin. Rösterna gjordes av Agneta Bolme Börjefors och Sten Carlberg, och deras dialog bestod ofta av ett milt käbbel där besserwissern Gena försökte undervisa den lite naiva Drutten, som inte sällan visade sig vara den klokare och modigare av dem. Närmare 700 svenska avsnitt spelades in fram till 1988.

I början av 1970-talet kom också en rad andra oförglömliga produktioner som ”Beppes godnattstund”, ”Fem myror är fler än fyra elefanter”, ”Från A till Ö” och ”Fablernas värld” innan det var dags för nästa megasuccé:

Björnes magasin

Den 31 augusti 1987 sändes ”Björnes magasin” för första gången, som en del av det som 1999 fick namnet ”Bolibompa”. Jörgen Lantz drog på sig en kostym av fuskpäls och en vänlig, lätt korkad attityd för att förvandlas till karaktären Björne – och svenska folket kärleksbombade. Tillsammans med trähunden Hugo, käpphästen Branka, blomman Lisa, palmen Bertil och Snigel tittade Björne – och alla tv-tittare – på serier som ”Babar” och ”Pingu”. Jörgen Lantz spelade Björne fram till 2000, för att ersättas av Pontus Gustafsson till finalen 2004.

Från fem minuter med Humle och Dumle varje fredag har barnprogrammen sedan 2002 fått en helt egen kanal i SVT. Och summa summarum var det kanske bra – men inte bättre – förr. I dag omfamnar SVT alla tänkbara källor och format. Även amerikanska ankor och möss mer än en gång per år.