Ett rymdskepp på fyra hjul

De andra tillverkarna hade lika gärna kunnat packa ihop och åka hem. På bilsalongen i Paris 1955 var det ändå bara en bil alla pratade om.

Ingen hade någonsin sett något liknande. Citroën DS såg ut som om den kommit flygande från yttre rymden. Eller i alla fall från himlen, DS utläses ”déesse” på franska, vilket betyder gudinna.

Hur som helst fick den alla de andra nya bilarna i utställningshallarna att verka hopplöst ålderstigna. Den strömlinjeformade karossen, den innovativa interiören, de nya materialen (Plast! Glasfiber!) och inte minst den unika gashydrauliska fjädringen placerade DS:en i en annan tidsålder än den konkurrenterna befann sig i.

Hydrauliken betjänade också servostyrningen, bromsarna, kopplingen och växellådan, som var halvautomatisk. Bilen hade ingen kopplingspedal och växlingen sköttes med fingerlätt manövrering av spaken intill den karaktäristiska enekrade ratten. Där andra bilar hade en bromspedal hade DS:en en gummibälg, stor som en större champinjon och mycket känslig. Det räckte med ett lätt tryck med stortån för att bilen skulle tvärnita. Citroën DS var för övrigt världens första massproducerade bil med skivbromsar både fram och bak, vilket gjorde att den hade en imponerande kort bromssträcka och ansågs mycket trafiksäker.

JA, ALLT – ALLT – var annorlunda med Citroën DS. Men det avskräckte inte bilköparna. Första dagen förhandsbokades 12 000 bilar. Kanske blev bilen med sin design och avancerade teknik en efterlängtad symbol för modernitet och framtidstro i ett Frankrike som fortfarande var svårt märkt av krig och på väg ut ur sin månghundraåriga roll som kolonialmakt.

En gudinna alltså. Citroën DS har många gånger rankats som en av de vackraste bilar som någonsin byggts. Ändå envisas vi svenskar med att kalla den Paddan. Vanvördigt.

Än i dag, nästan 70 år efter premiären, känns en gammal Citroën DS häpnadsväckande modern att färdas i. ”Som en flygande matta”, är en återkommande beskrivning. Jag som skriver den här texten har själv ägt en DS och kan bara instämma.

Förklaringen är fjädringssystemet, som oavsett gupp och gropar i vägbanan håller bilen horisontell. En DS är mycket bekväm att åka i och går att köra snabbt även på dåliga vägar.

Det gjorde modellen till en framgångsrik rallybil med segrar bland annat i Monte-Carlorallyt 1959 och 1966. Lite märkligt med tanke på att mycket kan sägas om körupplevelsen en Citroën DS bjuder på – men särskilt sportig är den inte. I en DS svävar man fram med ett par fingrar på ratten, styrningen förmedlar ingen direkt vägkänsla och instinktivt gasar, växlar och bromsar man lugnt och mjukt. Värdigt.

Frankrikes president Charles de Gaulle satt i en Citroën DS när han utsattes för ett mordförsök 1962. Attentatsmännen öppnade eld mot bilen och två av däcken sköts sönder. Men tack vare den självreglerande hydrauliska fjädringen påverkades inte bilens köregenskaper nämnvärt; föraren kunde trycka gasen i botten och köra från platsen. de Gaulle vägrade åka i något annat än Citroën DS efter det.

CITROËN DS RÄKNAS till en av bilhistoriens verkliga milstolpar. Man skulle kunna tro att andra tillverkare efter bilens succélansering 1955 skulle hakat på och kommit med egna design- och tekniklösningar inspirerade av DS. Det gjorde de inte. DS:en förblev unik under alla sina tillverkningsår, 1955–1975. Unik inte bara för att den var så udda – utan framför allt för att den trots att den var så udda blev en sådan försäljningsframgång.

Men det var främst en fransk framgångssaga. Av de knappt 1,5 miljoner Citroën DS som tillverkades såldes den absoluta majoriteten i bilens hemland. Och visst är den omisskännligen fransk, lika fransk som baguetter, bondeprotester, Gauloises utan filter och sniglar med persilja och vitlök. Padda? I så fall världens vackraste. ●

TEXT: MARTIN ENGQVIST FOTO: SIMON HAMELIUS/TIDNINGEN KLASSIKERN, M.