Tillbaka

Masens Mellominnen

Övrigt
Melodifestivalcirkusen rullar genom landet. I mer än 20 år har Bo Masen Lorentz haft ett finger – och ofta en hel långtradare – med i spelet, precis som i ”Så mycket bättre” och ”Allsång på Skansen”. Kombi tog en fika med scenografen som gav Carola blås i håret – för att prata om Mello, julvärdar och David Bowies kravlista.

Stormvindar, eldslågor, kallduschar och glasburar som sprängs i bitar. Så här års minns vi många rafflande scener från tidigare melodifestivaler. Men hur går det egentligen till bakom kulisserna? Kombi begav sig till en sprängfylld lagerlokal i Liljeholmen i södra Stockholm för att fråga en som vet mer om Melloturnén än de flesta: Bo Masen Lorentz. Härifrån, bland staplar av svarta transportlådor, tv-apparater, en havererad Vespa, byggfläktar och alla tänkbara verktyg levererar han rekvisita och kreativ multikompetens till film- och tv-bolag.

I branschen vet alla vem Masen är, och ingen kallar honom något annat. När scenografen Bo Larsson från Avesta började på Sveriges Television för många år sedan fanns redan två med samma namn i huset – men bara en pratade dalmål. Numera är smeknamnet Masen, liksom hans nya efternamn, registrerat hos Skatteverket.

 

ÄNDA SEDAN 2002, när Melodifestivalen blev en riksturné, har Masen haft en nyckelroll i SVT:s musikmaskineri. Sex veckor varje år. Tills nu. SVT ska spara och 2024 blir första Melloturnén utan Masen

– Det känns lite konstigt, jag har ju inte missat en enda stad. Ett år körde jag till och med bilen själv.

”Bilen”, det är en dragbil med trailer av maximal tillåten längd, fylld med fläktar, rökmaskiner och artistrekvisita. Och det är bara för Masens prylar. Totalt rullar elva–tolv långtradare mellan festivalstäderna och tidsmarginalerna är lika små som avstånden stora. Direkt när en sändning är slut börjar scenen rivas och framåt tretiden på natten är hela cirkusen på väg mot nästa destination.

– Det krävs mycket folk för en sådan här produktion, det brukar vara ungefär 150 personer som jobbar med scenen.

 

Masen med den legendariska fläkten som blåste genom Carolas hår när hon sjöng ”Evighet” i Eurovisionfinalen i Aten 2006.

 

UNDER 2004 och 2005 ansvarade Masen för turnéns scenografi, han har fixat interiören i greenroom, där artisterna samlas efter sina framträdanden, ett otal gånger och löst diverse utmaningar för att ge stjärnorna strålglans på scenen. Och någon som Masen har fått att glänsa lite extra är allas vår Carola. Carola Häggkvist älskar nämligen vind i håret och Masen älskar problemlösning.

– När hon skulle vara med 2006, med ”Evighet”, var hon inte nöjd med fläktarna i Scandinavium. Så jag lånade tre rejäla evakueringsfläktar av räddningstjänsten i Göteborg. Sedan gick det ju så bra för Carola att jag fick köpa loss de där fläktarna och ta med dem till finalen i Grekland. Och där tog även den grekiska produktionen in mig, för det var flera som ville ha fläktar.

Sedan dess är Masen känd som branschens fläktmästare, tillika en klippa när det gäller just direktsändning, som han helst jobbar med.

– Det som är så häftigt med direktsändning är att alla är så fokuserade, inget får gå fel. Det passar mig.

Nu går det ju inte alltid perfekt, trots alla förberedelser. Som när ljudet försvann i arenan under direktsändning.

– Jag kunde bara höra takten, så jag stod vid fläkten och sjöng själv för att veta när fläkten skulle in. Ljudet i arenan var borta en hel låt men tittarna märkte ingenting.

Om Melodifestivalen är ett direktsänt högriskprojekt är det inget mot den 24 december klockan 15, när hela Sverige samlas framför tv-apparaterna. Och man kan vara lika säker på att Kalle Anka dyker upp i rutan som att Masen ser till att det är pyntat i studion.

– Jag gillar verkligen att jobba på julafton. Vi är ett litet gäng och vi får julbord. Det är alltid en skön stämning.

 

Mer än hundra sändningar av melodifestivalen har det blivit.

 

FÖRSTA GÅNGEN som Masen var involverad i julsändningen var Arne Weise julvärd, placerad i ett jättelitet rum med en fast kamera och enkel inredning. Sedan dess har konceptet utvecklats rejält och numera skapar Masen en ny miljö varje år i samråd med producenten och julvärden. Julsändningen ligger Masen extra varmt om hjärtat och är något han gärna jobbar med, trots att han egentligen är pensionär.

Sedan några år bor han halva tiden i Stockholm där jobben och barnen finns, men helst är han på sin gård i Burgsvik på Gotland. Här mekar han med sina Land Rovers, hyr ut semesterboenden och jobbar som platschef när TV4:s ”Så mycket bättre” spelas in på det lilla hotellet Grå Gåsen granngårds. Några yrkesmässiga drömprojekt har han inte längre, i dag brinner han framför allt för att vara med och utveckla bygden runt Burgsvik.

Även om det fortfarande är kul att gå till jobbet så har jag gjort allt jag velat. Jag har haft ett fantastiskt liv och mött så många intressanta människor.

På minussidan i karriären finns oregelbundna tider och höga arbetstoppar, vilket ofta är svårt att kombinera med familjeliv.

– Jag har varit gift fyra gånger men det har alltid kraschat, kanske för att jag varit borta så mycket. Å andra sidan var jag ute på turné med Ulla Skoog och Tomas von Brömssen när jag var gift med Ulla. Och det gick ju inte heller bra, vi kanske var tillsammans för mycket.

Genom åren har Masen jobbat med våra mest folkkära artister, inte minst genom ”Allsång på Skansen”, där han även gjort scenografin.

– Jag var med från första säsongen med Lasse Berghagen och totalt i 18 år. Det är lite kul att de fortfarande använder min scenografi. Det var sagt att de skulle göra om den när jag slutade men det blev mest lite nya färger.

Med tanke på alla kända artister han mött frestas jag att fråga om det finns någon han gillar extra mycket.

– Nja, det vågar jag inte säga, då kan ju någon bli ledsen. Men jag kan säga att de riktigt stora artister som jag har träffat, som Tina Turner, Sting och David Bowie, de har varit väldigt ödmjuka. David Bowie hade förresten bara två punkter på sin rider – alltså listan med krav och önskemål – en espressomaskin och Evian-vatten.

 

Vad finns inte i Masens gömmor?

TEXT: CHRISTINA BILD FOTO: SAMUEL UNÉUS